GÖTEBORGS-POSTEN
Recension: “Tension” – Art of Spectra på Stora teatern
Art of spectras nya dansverk “Tension” drivs av dynamiska laddningar mellan dansarnas kroppar. Lis Hellström Sveningson ser rörelser tala med explosiv kraft.

Dans

Art of Spectra på Stora teatern

Tension
Koreografi, idé, regi och komposition: Peter Svenzon
Ljusdesign, videoprogrammering: Robert Jadenfeldt
Visuals, videoteknik: Joakim Envik Karlsson, Peter Svenzon
Scenrum och kostym: Nåck creative, Joakim Envik Karlsson, Ulriqa Fernqvist
Dansare; David Lagerqvist, Ulriqa Fernqvist, Sophie Flannery Prune Vergeres, Harlan Rust, Evan Schwarz
Spelas på turné, närmast i Vara 25/2

Lis Hellström Sveningson

12:00 – 22 feb, 2020
Den Göteborgsbaserade dansgruppen Art of Spectra har ingen egen hemmascen, det gäller att hålla utkik när de gör nedslag i stan bland alla turnéer i landet och internationellt. En enda kväll på Stora teatern handlade det om med det nya verket “Tension” – den som missade besöket har en ny chans i Vara nästa vecka.

“Tension” är dans byggd på rörelser som stavas fart och fysisk kraft. Efter drygt tjugo år med Art of Spectra är energin i Peter Svenzons koreografier oförminskad. Hans känsla för streetdansen ligger fortfarande som en drivande motor i botten, men i dag förhöjer koreografin uttrycken; Svenzon skapar inte bara starkt tryck i rörelserna utan handskas också subtilt med deras detaljer och skärpa. Det kräver dansare med hög kompetens. Ulriqa Fernqvist är klippan sedan starten men Art of Spectras arbete har slipat fram flera fina dansare. Sammansättningen av ensemblen i “Tension” är ny för mig, men de fem dansarna ger ett sammansvetsat intryck.
Utgångspunkten är en tom, vit och kvadratisk dansmatta som utlämnar dem högst påtagligt. Publiken sitter på tre sidor, raderna närmast sitter mycket nära dansarna. Det bidrar till förtätningen.
En man klär på sig i det bakre dunklet. Han är assisterad – eller övervakad – av en annan dansare.

Peter Svenzon är inte bara koreograf, hans lust för att skapa video och musik tar också plats i föreställningarna, den här gången i en ovanligt diskret dos. Musiken ligger förstås som en oroande sfär över alltsammans, det finns en underliggande explosivitet i hela verket. Tematiskt bygger det på laddningar mellan kropparna och hur de placerar sig i rummet. Att se dansare klä av sig på scen hör till samtidstrender som inte längre chockerar någon. Här börjar det tvärtom, en man klär på sig i det bakre dunklet. Han är assisterad – eller övervakad – av en annan dansare. Den dubbla möjligheten är ständigt närvarande. En våldsam konfrontation kan med en enkel vändning övergå i en öm omfamning. Eller tvärtom, en mjuk beröring blir ett grymmare grepp. Dansarna pendlar mellan ensamhet och gruppens gemenskap. En dansare skälver i inre våndor, andra lyfter varandra i jämlikt växelspel. Alla hoppar, snurrar och rullar över golvet med suverän precision. Sekvenser repeteras och ger nya perspektiv.

Videoskärmen ekar plötsligt av en hjälptelefon, men för snabb och fragmentarisk för att ge något stöd. Orden drunknar i sin egen mängd och bruset runt omkring. Här är det dansen som talar, men för den skull inte ger några säkra svar.

Lis Hellström Sveningson

 

 

Norrbottenskuriren

Peter Svenzon väjer inte för de svåra ämnena

RECENSION Peter Svenzon har jag mött en gång förut.

Det var i Pajala och det var i början av detta nya årtusende.

Ann-Katrin Tideström

11:07 | 2020-02-12

Tension
Koreografi, idé, regi: Peter Svenzon
Kompositör: Peter Svenzon
Ljusdesign, videoprogrammering: Robert Jadenfeldt
Visuals och videoteknik: Joakim Envik Karlsson och Peter SvenzonDansare: David Lagerqvist, Ulriqa Fernqvist, Sophie Flannery Prune Vergères, Harland Rust, Evan Schwarz
Kulturens hus, tisdag 11 februari klockan 19

Dans i Nord, som var en kaxig nyföding då, jobbade hårt för att Norrbottens alla ungdomar skulle få möta dansen. Inte bara titta på den, utan också skapa egna föreställningar med hjälp av professionella konstnärer; dansare, musiker, ordmänniskor.

Där i Pajala var det Peter som stod för regi och koreografi. Det blev en stark föreställning som fick ögonen att tåras inte bara på lärare och föräldrar. Och jag minns att göteborgaren Peter också var tagen av hur många av dessa högstadieelever som redan var djupt involverade i musiklivet, i dans, teater och film.

Några av dem satt säkert i den stora publiken i Kulturens hus i tisdags för att se “Tension”, Peter Svenzon och hans kompani Art of Spectras senaste föreställning.

Peter Svenzon började som breakdansare och DJ, utbildade sig till professionell dansare och lärde sig att komponera. I över 20 år har han varit ledare för danskompaniet Art of Spectra och man kan nog lugnt säga att han är dess allt i allo – musik, bilder, videoinstallationer, koreografi, allt går genom honom. Bara själva dansen har han med ålderns rätt trappat ner.

Själv var jag lite orolig inför den här kvällen. Peter Svenzon väjer inte för de svåra ämnena. Kanske väjer han inte för de stora effekterna heller?

Det skall handla om vad som händer med oss människor när vi begränsas i våra rum. När våra kroppar och våra själar inte får plats. Inte möts. Tänk om det bli för mycket. För starkt. För intensivt.

Men så fort föreställningen börjar blir jag lugn. Scenen är helt ren. En enda ljuskälla. En ensam man. Kanske han gråter? Dansare som rör sig utan ögonkontakt, med blickarna långt i fjärran. När de möts uttrycker de aldrig värme eller närhet utan maktkamp, styrkemätning. Även i stillaståendet pågår en kraftmätning. Många av de vackraste scenerna är just stillastående och kanske det svåraste dessa skickliga dansare gör.

Mina tankar flyger iväg till gängkamper och fängelser, till psyken och förvaringar, till människor som har gått vilse.

Ångesten är stor men den skriker aldrig. Den uttrycks lågmält, stillsamt, smärtsamt vackert; När scengolvet blir en havsbotten där underliga växter och amöbor krälar omkring i små tynande livsspasmer.

När två män närmar sig varandra – äntligen en närhet, en omfamning. Men nej, de går emot varandra för en brottningsmatch.

När dansarna en efter en febrilt börjar tala. Men aldrig med varandra, bara i långa kontaktlösa monologer. Pojken som inte ens får ur sig ord, bara bokstäver. Flickan som lägger handen över hans mun och tystar honom. Hon

står länge så. Sedan lyfter hon sin andra hand, töjer nästan ömsint ut resåren i hans kalsonger och tittar ner, vänder sig om och går likgiltig sin väg. Pojkens kropp är vit, hans kalsonger är vitare och repet han virar runt sin hals är allra vitast. Men den han dansar med är svart. Helt svartklädd.

Det här är en dans i vår tid.

 

NSD
Imponerande danskonst med akrobatiskt samspel

DANS Koreografen och regissören Peter Svenzon kom med sitt turnerande danskompani under namnet Art of Spectra för ett stopp på Acusticum i Piteå.

Alexander Evans

10:30 | 2020-02-10

DANS

Art of Spectra

Tension

BILD: Malin Arnesson | Alexander Evans har sett Art of spectras föreställning “Tension” i Acusticum, Piteå.

Acusticum, Piteå 

Söndag 9 februari

 

I byggnaden intill, på musikhögskolan där jag själv studerar, har jag under föregående termin tagit en introduktionskurs i dans. Jag lärde mig mycket, men näppeligen tillräckligt för att kunna synkronisera mina kroppsdelar i en koreografi till rytmen av musik. Otänkbart för mig vore därför att inte ha någon rytm i musiken att förhålla sig till överhuvudtaget, vilket är en av anledningarna till att dansföreställningen “’Tensio”n’ är en upplevelse som är många världar bortom min oansenliga insikt i denna konstform. Man skulle kunna tänka sig att denna barriär potentiellt skulle kunna undertrycka upplevelsens värde för mig, men så är inte fallet. Peter Svenzon är känd för sin förmåga att ge danskonsten ytterligare dimensioner, där den berättar och underhåller med sitt filmatiska uttryck. ” ’Tensi”n’ överträffar han sitt eget rykte.

Minst lika imponerande är dansarnas akrobatiska samspel som många gånger driver dem till att kollidera med varandra på ett sätt som ser närmast farligt ut. Den fysiskt påfrestande prestationen som koreografin utsätter dem för får dem att flåsa tungt och den övermänskliga karaktäristiken som deras uppträdande framhäver bryts ned när den ambienta, rytmlösa musiken ebbar ut emellanåt. Kontrasterna i rörelsemönsterna är starka och dansarna byter av med varandra med att röra sig i slow motion för att sedan explodera i capoeira – och breakdanceinspirerade virvlingar. Allteftersom bryts dansen ned till rent skådespeleri och medlemmarna ses bland annat ligga i fosterställning på golvet, få psykotiska episoder och ibland till och med trakassera varandra och antasta sina motspelare.

Ytterligare kontraster tar form i undertonerna i verket, där det tunga allvaret i dess teman som innefattar mental ohälsa och samhällets påfrestningar får humoristiska inslag i små doser. Ett exempel är när ett ljudklipp spelas upp där en telefonsvarare till ett mentalsjukhus ger sarkastiska instruktioner i hur man navigerar i menyn beroende på vilket syndrom den som ringer har. Den kalla ljussättningen och de retro-industriella animationerna bidrar i stället med en kontinuitet som är välbehövd och som skapar en dystopisk atmosfär.

“Tension” har ett viktigt budskap att förmedla för dem som låter sig slukas av dess livfulla men ändå sterilt inhumana värld – samhället har ett ansvar att ta hand om de som insjuknat som konsekvens av dess tuffa villkor.